Min kära vän Ebigail visade mig en blogg och nu är jag fast. Så jäklans bra är den! http://omhonom.blogg.se
Här är ett inlägg från bloggen, heltklart läsvärt!

Efter ca fyra år tillsammans tog det slut.
Min bästa vän, själsfrände och andra halva beslutade att vi skulle gå skilda vägar. Det gjorde så fruktansvärt ont att jag trodde jag skulle dö. Det kändes liksom som om min kropp höll på att rasa samman inifrån.

Jag ska inte berätta om vårat uppbrott idag. Jag ska berätta om första gången vi sågs efter att det tog slut. 
Vi hade båda träffat nya respektive ihopp om att glömma varandra.

Detta är vad jag skrev dagen efter - i "hon" och "han" form:

"Busig flicka 17 år med långt blont svall lyckades ta sig in på krogen med alla hennes äldre vänner. Det var inte tänkt att hon skulle med dit, men hon övertalades. Hon hade glömt bort spritflaskan som låg i den stora Mangoväskan hon hade på axeln. Visade upp falskleget som föreställde någon annan och gick in. Iklädd svarta jeans, vit topp med hög hals och höga klackar. Augustikvällen var ung. Folk frågade vad hon gjorde där, men ingen var otrevlig. Alla log och ville ha henne där. Alla utom en. Tjejen det sas att han låg med nu förtiden gav henne mördande blickar. 

Massor av folk, musik och drinkar. Hon står inne på toaletten med några ytliga kompisar. Flaskan skickas runt. De halsar sprit men det känns knappt efter flera stora klunkar. 

Plötsligt. Hjärtat stannar till när hon ser vem som anländer. Det är Han. Panik sprider sig i hela kroppen och hon ställer sig vid något bord och spelar upptagen. Han slår sig ner en bit bort. Trots klackarna och uppmärksamheten krypmer den busiga flickan. Hon bestämmer sig för att inte vara feg. Hon går fram och lägger en lätt hand på hans axel. Tjejerna runt om backar. 
"Hej" sakta, tungt och med en främmande stämma får hon fram det. De andra försvinner och hon slår sig ner.
"Vad gör du här? Jag förstår inte vad du gör här?" säger han, som om han vill att hon ska försvinna.

"Förlåt" ursäktar hon sig. "Jag går om du vill det"
Hon inbjuder till en kram. Hälsningskramen blir en lång, varm och efterlängtad kram. Hon känner hans läppar mot hennes hals. Hon kysser tillbaka. Lätt och diskret. De säger inte så mycket mer. Hon lämnar honom sittandes med andra.

Kvällen är ung, drinkarna är många och spritflaskan är halvfull. Hon tar klunkar ur den när ingen ser. Innehållet krymper i takt med att sinnets förmåga försämras. Allt för att kväva smärtan av att se honom. Hon börjar strunta i alla andra och vandrar runt i sin egna värld.

Någonstans, någongång möter hon honom. 
"Har du sett mina sms?" undrar han. Nej. Det har hon inte. Någonstans, någongång därefter letar hon fram sin mobil med svårhanterliga händer.
2 nya meddelanden. "Jag vet inte vad du gör här.. men jag vet att du borde somna intill mig." och "Jag älskar dig. Bara dig"
Hon svarar omedvetet men rakt från hjärtat. 

De stöter på varanda senare under kvällens gång. De kysser varanda. Som om omvärlden inte existerar. Som om de två är de enda. Som om ingen annan spelar någon roll. Det gör ingen annan heller. Inte för henne och det gör så ont.
De går hem tillsammans den kvällen. De går hand i hand därifrån när deras nya respektive ser på. De går på tågrälsen och håller hand. Hon bär klackarna i den andra. De ligger i gräset och skrattar. Berusade av alkohol och kärlek. De viskar efterlängtade ord i varandras öron. Hon vill alltid vara med honom. Alltid."

 

Det tog inte slut efter 4 år. Det tar aldrig slut.

Från omhonom.blogg.se